Publicerad: 2014-04-11

  • Tipsa en vän
  • Skriv ut artikeln
Patriark Afrem II Karim, här som biskop i en kyrklig ceremoni utanför Assyrian Orthodox Church of the Virgin Mary i New Jersey i USA.

"Stora utmaningar väntar den nye patriarken"

INSÄNDARE Den nyvalde patriarken för syrisk-ortodoxa kyrkan, Afrem II Karim, har höga förväntningar på sig att ta sig an en kyrka i kris. Många hoppas också att han ska göra rent hus med de grupperingar som försöker infiltrera kyrkan och utnyttja den för sina politiska syften. Men om han verkligen är villig att ta tjuren vid hornen får framtiden utvisa, skriver journalisten Augin Kurt Haninke som också sammanfattar patriark Karims agerande gentemot Assyrian Orthodox Church under tiden som han var biskop i östra USA.

I min förra artikel om de schismer och grupperingar som skakar den syrisk-ortodoxa kyrkan, visade jag hur fientliga regimer i decennier har infiltrerat olika assyriska kyrkor för att förinta den assyriska nationella identiteten. Jag redogjorde för hur tre tidigare patriarker, som hade varit assyriska patrioter när de var biskopar, gjorde en helomvändning och började motarbeta det assyriska arvet. När detta skrivs har det bara gått knappt två veckor sedan patriark Karim har valts till kyrkans högsta ämbete. Därför är han i egenskap av patriark naturligtvis ett oskrivet blad. Vi som medlemmar i kyrkan kan ha vilka förväntningar som helst, men realiteten kan bli en annan. Däremot kan vi summera hans agerande som biskop i USA gentemot de två kyrkor som har burit namnet Assyrian Orthodox Church. Vi kan också peka på en del uttalanden som han har gjort som nyvald patriark, vilket kan vara en vägvisare om vad som komma skall.

Innan vi går in på detta vill jag kort svara på min tidigare fråga ifall syrisk-ortodoxa kyrkan skulle uppleva en ny utbrytning i samband med valet av ny patriark. Så blev det lyckligtvis inte eftersom de som kunde tänkas ta steget att bryta sig ur kyrkan, verkar ändå vara nöjda med valet av den nye patriarken. Somliga bedömare spekulerar i att den syriska Baathregimen har haft biskop Karim som favorit under de senaste två åren. Detta sedan Aleppos biskop Yuhanna Brahim hade börjat kritisera regimen i diplomatiska termer. Då hade oppositionen medvind och den anpasslige biskop Brahim, vars öde än idag inte är känt, började göra närmanden åt oppositionens håll. Den 22 april 2013 kidnappades han på väg hem till Aleppo från den turkiska gränsen. Det intressanta i sammanhanget är att den första checkpoint som han passerade tillhörde Free Syrian Army. Där gjorde vakterna honnör och släppte iväg biskopens bil, enligt medpassageraren Fuad Elia som kom undan kidnappningsdramat. Därefter råkade biskop Brahims bil på en kaukasisk galning som hade gjort en liten by i närheten till ett Sharia-emirat med en muslimsk domstol. Denna islamiska "domstol" utdömde dödsstraff åt "hedningar" eller skar av fingrarna på den som rökte. Detta är en lång historia som jag inte behöver gå in på här och nu, eftersom vårt ämne är den nye patriarken.

 

Relationen till Baath-regimen

När det gäller den kidnappade biskop Brahim av Aleppo har han alltså länge ansetts som den främste kandidaten till patriarkposten, men efter sin milda kritik av Assad-regimen var han av allt att döma inte längre dess favorit. Valet verkar ha fallit på biskopen i östra USA, Afrem Karim, som i amerikanska medier gick till hårt angrepp mot president Obama sommaren 2013, när USA hotade med militärt ingripande mot Syrien. Biskopen påpekade att regimen var en garant för de kristna i landet och uppgav det som har hänt de kristna i Irak som ett skräckscenario. Därför ville han som kristen från Syrien inte att USA skulle angripa landet militärt. Här är det dock viktigt att påpeka att biskopens ställningstagande inte är unikt på något sätt. Majoriteten av de religiösa ledarna från Syrien är av samma åsikt. Även många utanför kyrkan ser regimen som en garant för de kristnas fortsatta existens i Syrien. På programledarens fråga om biskop Karim själv kommer från Syrien sade biskopen att han är syrisk medborgare av Syriac-Aramaic ursprung. Det har också florerat uppgifter på sociala medier om att biskop Karim hade besökt president Bashar al-Assad i Damaskus julen 2013. Om det stämmer var det sannolikt som en förberedelse för övertagande av patriarkämbetet.

Den 31 mars 2014 valdes biskop Karim av synoden i Libanon, bara tre dagar efter att den avlidne patriark Zakka hade jordfästs i Damaskusförorten Sednaya. Alla som hade väntat sig en hård fight om posten som patriark blev häpna över att det gick så snabbt och friktionsfritt. Enligt den assyriske aktivisten Suleyman Yousuf i Syrien hade biskop Samuel Aktaş av Turabdin redan före synodmötet fått frågan om han trodde att biskop Karim skulle väljas. Han svarade:

- Varför inte? Biskop Karim uppfyller alla kriterier. Han är bildad, språkkunnig och känner förhållandena både i Mellanöstern och i diasporan mycket väl.

Yousuf och andra bedömare tolkar detta som att valet var uppgjort på förhand. Oavsett hur valet av ny patriark gick till är det inte förvånande att regimen i Syrien vill ha sin egen kandidat som patriark. Den har planerat för det i över tre decennier och möjligen haft framgång till slut. Inom syrisk-ortodoxa kyrkan verkar Assadregimen behålla sitt starka inflytande, trots den stora turbulensen i landet. När det gäller den arameiska falangens kandidat var det sannolikt biskop Augin Kaplan i Kalifornien. Han fick hälften så många röster som biskop Karim. Vilken roll den turkiska säkerhetstjänsten MIT har spelat är mindre känt, men en kollega som var med vid sorgearbetet i Tyskland uppger att där var MIT så aktiv att många fick intrycket att Istanbuls biskop Yusuf Cetin skulle bli näste patriark. 

 

I föregångarens fotspår 

Två dagar efter synodens möte åkte patriark Karim till presidentpalatset i Damaskus och avlade sitt första officiella besök hos president Assad. Samma dag gjorde han också sitt första besök som patriark i patriarkatets säte i Bab Tuma i Damaskus gamla stad. Där välkomnades han av den sedvanliga körsången "To bashlom, ro'yo shariro!" (Välkommen, sanna herde!). Väl inne i kyrkan, efter att ha suttit på patriarkstolen vid altaret, höll han ett improviserat tal på arabiska där han tackade president Assad och önskade honom lycka till i uppbyggnaden av "det nya och allas vårt älskade Syrien". Här är det alltså ingen skillnad mot föregångaren patriark Zakka som ständigt upphöjde landets president till skyarna. Vid ett tillfälle när de kristna firade Jesu 2000-årsfödelse, sade patriark Zakka att Gud hade skickat president Hafez al-Assad som en frälsare åt Syrien och att Jesus själv var från Syrien. Han syftade på Palestina som var den romerska provinsen Syrien vid tiden för Jesu födelse. 

Patriark Karim fortsätter således i föregångarens spår genom att ösa beröm över landets härskare från första dagen. Men det utesluter inte att han skulle kunna reparera skadorna som patriark Zakka har åsamkat kyrkan och uppmuntra dess rika kulturarv, till exempel språket. Alla biskopar och patriarker brukar ständigt påpeka att vårt språk är anrikt och heligt, men i verkligheten har de flesta blundat för den arabisering som har tagit ett strypgrepp om kyrkans liturgi. Patriark Karim lär vara den förste på mer än 700 år som har det assyriska talspråket Surayt som modersmål. Om vi drar av 475 år av Turabdin som eget patriarkat, vars patriarker inte räknas till den officiella patriarklistan, återstår ändå ett par århundraden där patriarkerna inom syrisk-ortodoxa kyrkan mestadels kom från Nineve (Mosul) eller andra assyriska städer, där bildningsnivån var högre. Turabdin var ju ändå ett fattigt jordbruksområde isolerat från den stora världen. Numera har flera biskopar sitt ursprung i Turabdin och har således Surayt som modersmål.


Ett ursprung i Turabdin 

Patriark Karims familj heter Be Sohdo och är ursprungligen från byn Ehwo (Hbob) i Izloberget i Turabdin. Han föddes 1965 i staden Qameshlo och är yngst i familjen. Han är döpt till Said, men kallades som barn ofta för "Qasho" (prästen) av sina vänner. Han var alltid i kyrkan, har en av hans släktingar berättat för mig. I tidig ålder förlorade lille Said sin far Issa Karim i en bilolycka och änkan Khanime slet hårt för att ge sina sju barn den bästa uppfostran och utbildning som var möjlig med hennes knappa resurser. 1977 togs han in på S:t Afrems klosterseminarium i Libanon, där han nu har valts till patriark. Den officiella installationen sker den 14 september på det heliga korset dag. Han har studerat både i Egypten och Irland, där han har en doktorsexamen från S:t Patrick's College angående korsets betydelse som symbol för de tidiga kristna.

1996 vigdes han till biskop för östra USA. Det tidigare biskopsstiftet för Nordamerika och Kanada delades i tre delar. Biskop Karim fick leda östra USA med säte i New Jersey, biskop Kaplan fick ansvaret för västra USA med säte i Los Angeles. Kanada fick en egen biskop. 


Försöken att ändra kyrkonamn i USA 

Det som är av intresse för oss är hur biskop Karim har agerat i fallet Assyrian Orthodox Church i Worcester i Massachusetts. Den är äldst bland assyriska kyrkor i USA. 1923 tog släktingarna till Ashur Yusef från Kharput det första spadtaget. Den togs i bruk sommaren 1925 och invigdes slutligen den 22 april 1928 av biskop Afrem Barsom (Donabed: Remnants of Heroes, s 74-82, Chicago 2003). 1953 inledde dåvarande biskop Yeshu Samuel en intensiv kamp för att ändra namnet på de tre kyrkor som gick under namnet Assyrian Church. Han lyckades med kyrkan i Rhode Island (Central Falls, invigd den 25 september 1927) men misslyckades med de andra två. Den som än idag bär samma namn finns i Paramus i New Jersey (dåvarande West New York, invigd den 18 september 1927). Ordern att byta kyrkornas namn till Syrian Church hade kommit från patriark Afrem Barsom som själv hade invigt alla tre kyrkor under sitt besök i USA 1927-28 under namnet Assyrian på engelska.

I USA gick olika assyriska samfund, såväl jakobitiska som nestorianska och vissa kaldeiska kyrkor, under namnet Assyrian Church. De ledande medlemmarna i dessa kyrkor hade ett gott samarbete över samfundsgränserna. Den presbyterianske prästen och patrioten Joel E Warda höll till exempel predikan i Mariakyrkan i Worcester när den började tas i bruk i augusti 1925. Han hade fem år tidigare varit en av medlemmarna i den delegation som representerade assyrierna i USA vid fredskonferensen i Paris 1919.

Orsaken till att Naum Faiq och de övriga assyrierna i USA hade kallat sina kyrkor Assyrian på engelska var att de grekisk-ortodoxa melkiterna från Syrien använde namnet Syrian Orthodox Church i USA vid den tiden. Dessutom ville assyrierna använda sin etniska identitet och inte bli sammankopplade med det arabiska landet Syrien. Dagens syrisk-ortodoxa kyrka hade inte ordet ortodox i sitt namn då, utan hette apostolisk. Därför fick de västassyriska kyrkorna i USA heta först Assyrian Apostolic Church och bytte sedan till Assyrian Orthodox Church. Men nu hade patriark Barsom bestämt att Assyrian skulle ersättas med Syrian och biskop Samuel skulle verkställa beslutet, vilket biskopen upplyser församlingen om i ett brev den 6 februari 1953. Men han använder genomgående namnet Assyrian om folket, trots att kyrkans namn i fortsättningen inte fick behålla Assyrian. (Donabed, s 79).

Biskop Samuel gick först till domstol för att överta namnet Syrian Orthodox Church från melkiterna. Han lyckades och såg till att hans kyrka blev den enda i Mellanöstern som fick kalla sig Syrian Orthodox Church i fortsättningen. Nu var turen kommen till de egna kyrkorna som hette Assyrian Church. Biskop Samuel mötte dock ett oväntat motstånd från patriotiska assyrier som hade sitt ursprung i Omid och Kharput i dagens Turkiet. Patriotiska eldsjälar som David Barsum Perley och Rose Dartly såg till att en amerikansk domstol utfärdade ett beslut som stadfäste att så länge det fanns en enda medlem i kyrkan i Paramus som kallade sig Assyrian skulle ingen få ändra dess namn till Syrian. När biskop Samuel såg att han skulle mötas av liknande domslut i Worcester, övertalade han församlingen att dra tillbaka sin stämningsansökan. I gengäld lovade han att kyrkan skulle få behålla sitt namn Assyrian Church. Så blev det också.

1958 kom den nye patriarken Yakub III på sitt första besök till USA och Sydamerika. Då lovade han också att kyrkorna skulle behålla sitt assyriska namn. Detta skriver publicisten Farid Nazha om i sin tidskrift Hdonoyutho Suryoyto (årgång 24, maj-juni och juli-augusti 1958). Nazha var god vän med patriark Yakub och hade bjudit hem honom på middag i Buenos Aires vid två tillfällen. I sina diskussioner med patriarken kallade han biskop Yeshu Samuel för en "klantskalle" som inte förstod sig på innebörden av beteckningen Assyrian. Patriark Yakub ville ha lugn och ro i sin kyrka när han var så ny på posten och valde att köra över ett beslut av synoden några år tidigare (under föregående patriarks ledning) som krävde byte av kyrkans namn till Syrian. Assyrierna i USA fick behålla namnet Assyrian Church på de återstående två kyrkorna. Den 26 oktober 1960 skrev patriark Yakub ett brev till assyrierna i Worcester, där han bekräftade sitt löfte att kyrkan skulle få dispens att behålla sitt assyriska namn. Han uppmanade också församlingen till samarbete med biskop Samuel på samma villkor som församlingen i Paramus (Donabed, s 80). 1980 avled patriark Yakub och efterträddes av patriark Zakka Iwas.

1995 avled biskop Yeshu Samuel. Året därpå vigdes munken Afrem Karim, alltså nuvarande patriarken, till biskop och stationerades i New Jersey som patriarkalisk ställföreträdare. Han återupptog sin föregångares gamla kamp mot Assyrian Church. Församlingarna gjorde uppror även denna gång. I Paramus blev det svårt att ändra kyrkans namn eftersom det fanns ett 50-årigt domstolsbeslut. När biskopen ändå ville gå vidare protesterade kyrkoherden Yuhanon Khouri (med ursprung i byn Miden i Turabdin). Han lovade att han skulle vittna i domstol att han är assyrier. Därmed skulle kyrkan behålla sitt namn så länge fader Yuhanon levde. Han uppmanade sin överordnade biskop att sansa sig, eftersom kyrkan inte på något sätt hade tagit skada av att heta Assyrian Church på engelska och Suryoyo på det egna språket.

Biskop Karim backade i fallet Paramus, men fortsatte rikta blickarna mot Worcester. Församlingen hade sedan tidigare planerat bygget av en ny kyrka, eftersom den gamla från 1923 hade blivit för liten. De sålde den gamla byggnaden och byggde en ny som invigdes 1994 under sitt gamla namn; St. Mary's Assyrian Orthodox Church. Detta var alltså innan biskop Karim hade kommit till USA. Men nu när han hade tagit upp kampen mot namnet Assyrian Church fanns inget domstolsbeslut att luta sig mot för församlingen, vilket gjorde att biskop Karim lyckades byta ut namnet. Många av de patriotiska Kharput-assyrierna som hade byggt kyrkan var inte längre vid liv. Deras barnbarn hade nu fått sällskap av assyrier från andra områden där den assyriska nationella tanken inte var lika självklar. 1998 ändrade biskop Karim kyrkans namn till St. Mary's Syrian Orthodox Church (Donabed, s 82).

Inför den amerikanska folkräkningen Census 2000 beslöt synoden 1999, på uppmaning av biskoparna i USA, att kyrkan skulle kalla sig Syriac Orthodox Church i fortsättningen. Kyrkan i Worcester heter idagSt. Mary's Syriac Orthodox Church, men de flesta andra syrisk-ortodoxa kyrkor i USA har fortfarande kvar sina gamla skyltar, där det står Syrian Orthodox Church. Ett stort antal medlemmar i Worcester lämnade nu kyrkan. Dessförinnan hade de skrivit till patriark Zakka eller skickat representanter på besök till Damaskus och bett att han skulle ingripa. De hade också föreslagit att de skulle vara anslutna direkt till patriarkatet eller något biskopsstift i Europa. Men patriark Zakka förmådde inget göra, eftersom biskop Karim anklagade honom för att blanda sig i stiftets inre angelägenheter. De medlemmar som lämnade kyrkan, bildade till en början Assyrian National Church men de kunde inte förses med präster. Sedan 2007 är de anslutna till utbrytarkyrkan i Indien som heter Malankara Orthodox Syrian Churchoch har Mushe Görgün som sin biskop. Han har också lämnat samma kyrka på grund av interna konflikter med dess ledning och anslöt sig till Malankara-kyrkan i Indien. Biskop Görgün gav assyrierna i Worcester rätt att använda namnet St. Mary's Assyrian Orthodox Church på sin nuvarande kyrka. Även de 350 familjer, med fader Joseph Tarzi i spetsen, som blev bannlysta av biskop Augin Kaplan i Los Angeles är anslutna till biskop Mushe Görgün.

Detta är vad den nye patriarken Afrem Karim har åstadkommit i USA. När det gäller arameiska falangens försök att introducera sin flagga i kyrkan, har Karim både som biskop och i sitt första tal som patriark sagt att alla fraktioner är välkomna i kyrkan, men att den enda symbol som kyrkan accepterar är korset. Även om han uppger en identitet som Syriac-Aramaic så tolkar många hans ställningstagande för korset som ett hälsotecken. Men om han kommer att se till att araméernas flagga (en modifierad Ashur-symbol) tas ner från kyrkobyggnaderna, får framtiden utvisa. Det enda vi kan göra nu är att önska honom lycka till och hoppas att han inte glömmer sina turabdinska rötter. Om jag vore i hans ställe skulle mitt första uttalande lyda så här: "I egenskap av högste ledare för syrisk-ortodoxa kyrkan tar jag härmed avstånd från min föregångares påstående att arabiskt blod flyter i våra ådror."

  

Augin Kurt Haninke
Journalist

 

läsarna kommenterar...

Trött. Väldigt trött. 140502 - 18:24

Till Suryoyo. Den svenska historien är mycket olik den assyriska. Jag tycker att Kurts artikel visserligen präglas av etnocentrism - en fullt ut berättigad sådan med tanke på att de etniska assyrierna assimileras eller mördas. Svenskar har ingen anledning att vara etnocentriska. Allt handlar om kontext. En berättigad etnocentrism är inte detsamma som rasism, men det kanske är nära nationalism. Anti-assyr kan förvisso låta lite rasistiskt (rasförrädare hade kanske varit tydligare). För den som är villig (du läser tydligen hans texter med illvilja) att tänka ett steg längre är det ganska klart att anti-assyr snarare tar sikte på de som tagit ställning till assyrisk identitet och ideologi genom att motsätta sig och aktivt motarbeta allt som är assyriskt. De anti-assyrier som Kurt åsyftar tillhör ju samma ras, om du så vill, som han själv. Det är ett politiskt och ideologiskt begrepp (de ASSYRIER som motarbetar den assyriska saken) snarare än rasbiologiskt.

Suryoyo 140502 - 04:05

Till Trött. Väldigt trött Hade Augin Kurt Haninke varit svensk så hade han setts som hard core rasist. Han använder sig av rasistisk retorik som t.ex ordet "anti-assyr". Hans avslutning är skrämmande att läsa år 2014. Jag trodde vi människor hade släppt det här med rasbiologi? Sådana människor är inte bra för vårt folk eller mänskligheten. Sen om han har rätt eller fel angående historien är irrelevant. Jag tror många har genomskådat denna persons agenda och det borde du också göra.

Trött. Väldigt trött. 140422 - 12:20

Till Shamiram och andra kritiker. Era argument ad hominem är pinsamma. Lägg ner. Eller signera med era riktiga namn. Visa lite kurage - lär er av Augin Kurt. Självklart präglas texten av en subjektiv essens, där författarens personliga uppfattning lyser igenom. Det är därför som man valt att rubricera denna artikel för INSÄNDARE. Läs om, läs rätt och kom med väsentlig kritik. Om ni vill ha källor är ni säkert välkomna att kontakta Augin Kurt. Din kritik mot honom som journalist är inte på gränsen till skam. Det ÄR skam. Lär dig skilja på en saklig och objektiv artikel och en insändare - då slipper du skämma ut dig. Googla det om du inte kan. Det gäller er övriga också. Jag gör er en tjänst nu. Varsågoda.

Shamiram 140417 - 18:10

Jag har nu läst Augins Kurts båda artiklar om kyrkan och dess patriarker. Om man inte kan urskilja det subjektiva essensen i Augins artikel som personifierar hans önsketänkande har man missat ett och annat. Augin tar upp flera punkter och en rad olika saker. Jag ser varken att han lägger fram några källor som stödjer hans resonemang eller tes med undantag för vissa hänvisningar till en specifik händelse som skedde i USA. Journalismen bygger på att man är saklig och allsidig, objektiv och går på fakta. Herr Augin Kurt gör varken det ena eller andra. Läser man mellan raderna inser man ganska fort att han är besviken över det snabba valet av patriark samt att kyrkan inte splittrades som han hade hoppats på. Att Herr Augin Kurt kallar sig för journalist är på gränsen till skam för den verkliga journalismen.

RY 140414 - 17:31

Mourad: Dom gör det för att dom är människor. Och människan är per definition inte felfri...

Afram 140414 - 08:08

Intressanta artiklar Augin både denna och förra om biskoparnas historia. Mycket information som jag inte kände till. Bra jobb. Fortsätt kasta ljus på vår historia, gör vi aldrig upp med den kan vi aldrig gå framåt.

Mourad 140413 - 00:50

Jag har aldrig förstått varför dessa biskopar, präster och andra religiösa ledare sträcker fram sina händer, för att folk ska kyssa den! Jag tycker att det är motbjudande och dessutom passar det illa med den kristna tron, där ande meningen är att den kristne ska vara ödmjuk. Prästerna borde föregå med ett gott exempel.

Ashurbanipal 140412 - 09:50

Vi är nationalister med partier osv. Vi ska inte bry oss ens om detta. Vi måste koncentrera oss på det vi gör och vår nationella kamp, Strävan efter Nineve slätten osv. Tro mig, När Nineve slätten är befriad och vi Assyrier administrerar området kmr dessa kyrkor komma och be om förlåtelse för att dom har svikit sin Assyriska nation. Patriarker som Zakka,Karim,Sako m.fl talar på detta viset pga av att göra sig god vän med regimerna som dom bor i. Patriarkerna gör en taqqia helt enkelt. Ni ska se, Den dagen Nineve slätten och Assyrien uppstår, Kmr ni se alla våra kyrkorna Patriarker be om att få flytta sin stol till Nineve, Och då kmr kravet från oss vara, Ändra kyrko namnen till Assyriska kyrkor, Och be om ursäkt och dementera allt negativt ni har sagt om er Assyriska nation på riks-tv. Assyrierna ska fortsätta som dom gör, SLÄPP inte Nineve slätten,Vi måste pressa mer, Visa att vi vill, Och visa att vi är villiga att vattna Nineves jord med vårt blod.

The Doc 140411 - 21:15

Jag tycker att valet av nya patriarken var givet,och det kommer alltid att finnas någon som är missnöjd.Jag har hört honom tala och tala väl om syriska regimen som skyddar vår folk.Assyrier (från turkiet och syrien)tycker ju självklart att det är fel, för dom är ju på samma sida som rebellerna, som har ödelagt Syrien och även Irak .En annan sak är också att det finns faktiskt möjlighet för dom som vill kalla sig assyrier och vill tillhöra assyriska kyrkan,att dom har ett val.Vår kyrka kallas syrisk ortodoxa,det finns även assyrisk kyrka för dom som vill tillhöra den. Vi är ett delat folk i praktiken och tror att det till slut blir en delning i assyrier och syrianer även kyrkomässigt. Vi kan prata och argumentera hur länge som hellst.Det är alltid samma prat om namn,trots att det finns två namn att välja på.

RY 140411 - 20:10

B...du är sannerligen b

Ashur 140411 - 16:30

B, Augin upplyser utifrån sin synvinkel. Han skriver inte att "Syrianer/araméer är smutsiga och att de kan dra åt hel***te" såsom det skrivs på arameiska nätsidor. Men inte klagar sådana som dig när det skrivs hatiska antiassyriska meddelanden på dessa sidor...

Observatör 140411 - 15:40

B, det här är ju journalistik. Uppgifter som måste ut till allmänheten och kyrkans medlemmar inte minst. Vad vill du? Censur? Jag menar, även om vi så skulle enas i ett namn, ena fotbollslaget, ena allt i vår allas dröm enighet, så finns ändå behovet alltid att skriva om missförhållanden och korruption, eller hur?

Löve 140411 - 14:33

till B, en journalists uppgift är att rapportera och beskriva omvärlden, smått som stort. I detta fall rapporterar han om den nya patriarken och hans tidigare roll. Att arbeta för enighet är något jag tror att vi alla uppmuntrar och vill ha som mål. Om någon företrädare av vårt folk (utnämnd av folket som självutnämnd) arbetar för det ska det självklart också rapporteras och hyllas men om denne person gör det motsatta ska det också rapporteras. Just nu befinner vi oss i ett "vänta och se"-läge och det är lite det Augin ville förmedla, är min tolkning i alla fall.

B 140411 - 13:43

Kan någon peka på någon skrift som denna så kallade författare skrivit som förespråkar enighet inom vår folkgrupp? Han anklagar alla för splittring men har inte hittat ett ord från honom om den enighet han efterlyser hos andra...